Hennes bok passar mig perfekt och jag blir en av de första att köpa den när den kommer ut. Själv så sitter man där just nu, 40 år, stressad, halvdeppig, tjusigt hem, bra lön, halvtråkigt jobb, missnöjd och undrar över vad det var som hände. Är det här allt? är det slut nu? Och varför är det alltid värre att vara kvinna och 40 år, än att vara man och 40 år. Jag känner fler 40 åriga kvinnor än män som känner sig åsidosatta, slut och missnöjda.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna så. Jag har alltid varit ganska nöjd med mitt liv. Bra jobb, roliga vänner, ungar, hus, bra lön och någosålunda aktiv. Men ibland så finns misströsten där att man inte är lika mycket värd som en person som är 30 år eller att man inte blir lika sedd som en man i samma ålder ,trots bättre utbildning mer erfarenhet och att man är bra på sitt jobb. Då, det är då den stora missnöjdheten rullar in. Och undran över om det är slut nu.
Jag behöver verkligen läsa hennes bok.
7 har kommenterat:
Hej Karin, det är faktiskt ganska häftigt vad vi människor söker. :) Man kan ju se det på olika sätt, och det är klart, det är inte så kul när man precis upptäcker att; Va, var det inte mer, jag har det mesta och ändå är jag inte glad och lycklig för det gnager en.
Men, man kan ju se det som en kanonmöjlighet, att livet självt vill visa en något. Vad det är, ja iaf jag tror att det finns alltid en massa tecken på vad vi behöver just nu. Bara vi tittar efter dem och vågar följa vår inre superkloka röst. Verkligen saktar ner och lyssnar. För den genuina lyckan tror jag kommer inifrån. Yttervärlden är självklart viktig, men innervärlden vinner man på att prioritera. :) Det är lätt för oss nutidsmänniskor att missa det i vår kamp att hinna med allt! Men, du verkar vara en klok människa, så du kommer nog att hitta din lycka! :)
Kram // Karin 45 snart 46 (hjälp ;) å på väg ;)
Själv kom jag hem med mitt första barn på min 40års-dag, nu sitter jag här med två små Skruttar. Till viss del känns det som om livet startade då, den där sommriga dagen 2005 men visst tusan hamnar oxå jag framför spegeln. De här sista åren har nog både gett och host host...tagit en del av den sk ungdomlig looken. Spår som talar sitt tydliga språk ger mig en vink då och då, vissa dagar kan jag känna en viss ångest... Men hur galet är då inte det, vem vet överhuvudtaget vad morgondagen ger eller om ... Nää matar mig själv med orden: Livet är NU... lev!!!
Oj. Jag känner INGET åt "det där hållet". Men å andra sidan sett har jag inte passerat strecket riktigt än heller... ;)
Hoppas du läser den och finner den absoluta sanningen... Önskar dig en toppen kväll! kram Anna
Det finns en hel industri som helt utan ansträngning livnär sig FETT på vår ångest över att bli äldre och framför allt SE ÄLDRE UT.
Vi blir grundluade, för är det något som är säker så är det att vi alla blir äldre - hela tiden, även de unga...
Skrev precis ett långt inlägg själv om vår åldersnojja.
Jag tycker att det är skithäftigt att vara 40. Snart fyller jag 41!
Allt gott! önskar Ulrika
Nä, men aldrig att det är slut vid 40!
Inte om man ska tro min syster iallafall! Hon menar att det verkligt roliga livet började vid 40. I stället för att deppa, blev hon mer aktiv och utåtriktad, skaffade sig fler vänner och gick på roliga aktiviteter.
Dessutom började hon motionera mer och blev på köpet både smidigare i kroppen och skaffade sig ett nytt intresse; kläder och mode!
Så nu vid 45 års ålder är hon både snyggare, piggare och gladare än när hon var 25!
Så nej, jag vägrar att tro att det är slut vid 40 ;)
Tack för era inlägg! Jag är ganska nöjd med mig själv. Kanske inte just igår när jag läste artikeln som utgick just från åldersnojjan. Men om jag ska gräva ännu djupare i min, just nu lilla missnöjdhet, så är jag mer nöjd med livet, mindre rädd, mer modig, tycker själv att jag faktiskt ser bättre ut än när jag var 25. men ibland så tror jag, precis som med mitt inlägg, att det är lätt att tro själv att det är åldern det hänger på. Och som en av er skriver, många livnär sig på just vår åldersnojja, så smittar ju det av sig på en själv.
Men i det stora hela så är jag mer nöjd nu som 40 år än vad jag var som 25 åring.
Skicka en kommentar