Håll er hemma när ni är sjuka.

Själv blir jag tokig på folk som harvar sig till jobbet fast de är sjuka. Har aldrig förstått varför de måste gå dit, snora ner eller skita ner (på toan) och på köpet smitta mig. Allvarligt talat, kan man älska sitt jobb så mycket att man sitter och snyter sig där i åtta timmar?. Det är ju inte så att man är direkt effektiv, man är nog mer ineffektiv en längre tid om man inte är hemma och vilar upp sig i ett par dagar. Jag förstår att det är en kostnad men jag tror nog att det i längden blir billigare om man håller sig hemma i ett tidigt stadium istället för att dra på det. Jag känner de som i slutändan har fått lungiflammation av en enveten förkylning som inte vill ge med sig. Och kanske hade de sluppit lungiflammationen om de hade vilat up sig från första början, då hade även tiden från jobbet blivit kortare.

Än värre är det när folk lämnar in sina sjuka barn på dagis, ingen höjdare. Jag vet inte hur många gånger jag har varit med när föräldrar lämnar in sina ganska så sjuka barn på dagis på morgonen. Och det irriterar mig något så fanatiskt. För det första så är det inte kul för ungen att vara på dagis när hon/han är sjuk. Då vill man ju vara hemma med mamma eller pappa och bli ompysslad, för det andra så är det inte dagispersonlaen som ska ta hand om våra sjuka barn. Det ska vi själva göra. Och för det tredje, det sjuka barnet smittar fler barn och sen är man inte av med bacillen. Det kan gå runt, runt i evigheter. Dessutom, vad lär vi våra barn för värdegrunder när vi anser att jobbet faktiskt är viktigare än vårt sjuka barn? Jag är mycket medveten om att alla inte lever i tvåsamhet och att ensamma föräldrar har ett helvete med att få både tid och pengar att gå ihop. Det är då det sociala kontaktnätet är viktigt och vi kanske bör tänka på att hjälpa varandra. När min äldsta son gick på dagis och blev sjuk samtidigt som en dagiskamrat så brukade vi föräldrar hjälpas åt. Så fick vi kanske två sjuka barn hos oss istället för en, men det går det också. Lugn och mys funkar då också.

Och vi borde öppna en debatt där vi diskuterar varför folk går till jobbet sjuka och lämnar sjuka barn på dagis. Är det så att vi inte har råd att vara hemma när vi blir drabbade av sjukdom, eller våra barn heller för den delen? Hur är samhället uppbyggt när folk känner sig tvingade att sitta på sin arbetsplats och snyta sig. Så nej, jag håller inte med doktorn att man går till jobbet för att man känner solidaritet utan det är nog mer den krassa verkligheten som tränger sig på, det faktum att man måste betala för sig.

I onsdags så fick min dotter magsjuka, så då är det självklart att hon är hemma. Men jag ringde även till dagis och sa att jag håller lilleman hemma, -i fall att. För det är så att magsjuka kan man bära på trots att det inte brutit ut och har en i familjen fått det så är det stor risk att även nästa barn får det. Och då har vi skiten på dagis som bara går runt, runt eftersom man inte blir immun mot vinterkräksjukan.