Jag har aldrig sett första säsongen av den mycket hypade tv-serien Solsidan. Ändå köpte jag just hela första säsongen på dvd till min mamma i julklapp. Allt för att ALLA sa att den var bra, och min mamma gillar att skratta.
Nu är det så att jag bestämde mig för att börja se Solsidan när andra säsongen startade. Men efter två avsnitt så lägger jag ner. Vad är det som är så speciellt med den här serien? Uttråkade hemmafruar? Skrikande karlar? Stora hus och någon har större hus? Jobbig granne? Jag f a t t a r ingenting. Ok, jo jag fattar, men jag fattar inte vad som är kul. Om ni förstår. Visst, den är småkul, men mer än så är det inte. Inte ett dugg mer.
Solsidan känns lite som Kejsarens nya kläder för mig. Alla berättar vad de "ser" och ingen vågar berätta vad de inte ser. Nu har nog Solsidan haft värsta PR byrån bakom sig (eller?) eftersom varenda kvällstidning (läs expressen och aftonbladet) har tapeserat varenda pressbyrå med rubriken om Solsidan. Och varenda kotte vill ju se den då. Och alla VILL tycka att den är rolig, annars platsar man inte riktigt in.
Och jag är konstig. Jag tycker inte att den är SÅ rolig.
Uje Brandelius, pressekreterare på Vänsterpartiet har skrivit en rätt så kul debattartikel i ämnet. Slående. Tycker jag.
1 har kommenterat:
Den bekräftar att fördomar som vi som bor i hyresrätter har om de som bor i Solsidan och driver det till sim spets.
Jag har sett många av dessa scener i det verkliga livet på middagar hos vänner.
Skicka en kommentar