snökaoshelvetet

Ni har väl hört talas om snö? idag föll det mängder över oss här i Stockholm och hela stan blev helt paralyserad. Ni vet snö? sånt vi tydligen aldrig har här. Utan blir blir långsnäsade och förvånade när den väl kommer. Snöhelvetet. Ok, om jag har sportlov och är i Alperna, så är det inget fel på snö. Men i min vardag så funkar det inte alls. Karin hjärtar snöidetvanligalivet lika med not.

Själv kom jag inte till jobbet. Ingen buss gick och det var dessutom inte plogat någonstans så det gick inte att gå till tåget. Nej., jag fick vackert sitta hemma. Tyst och sådär normal. Ni vet,..jag bara gnäller om jävelskapet för mina vänner och sitter vackert med sked i mun som jag har blivit serverad (ett karin ordspråk som betyder att jag finner mig i situationen till ytan men under så är jag skitförbannad) MEN jag passar mig för att visa det för folk eftersom de kan tro att jag ärtokig. Och det är ingen som vill vara det, frivilligt .Tokig alltså.

Och där jag bor, i Botkyrka kommun, där plogar de vägarna lite som de vill. Typ aldrig. Vår väg som är en allmän väg har blivit plogad ca 3 gånger den här vintern. Och tillslut (jag är ju NORMAL!) så finner man sig i den där jävla situationen och plumsar i 4 dm snö med den LILLA hunden som bara svanstippen syns på. Men jag svär, muttrar och spottar. Tyst.  Inne i mig. Hunden, ja hon tycker att det är skitkul med snön trots att hon antagligen skulle dö stora snödrunknigsdöden om jag inte hade koll på henne.

Själv så anar jag att mitt blodtryck är på väg upp, för jag IRRITERAR mig på den här vintern. Fast i smyg och tyst medans jag skottar bort snön från vägen som kommunen borde ploga.