no wine for me.

Vi tonårsföräldrar är som en taxiservice. Har man en 14-åring på språng så är det alltid redo som gäller. Giv akt! Allt för barnen och för att vi gärna vill ha koll på vad de är.

Det betyder att fredagsvin bara är att glömma.

sociala medier - något för bibliotek?

Igår höll jag ett föredrag på Västerås stadsbibliotek om ”Hur kan man få fler att läsa genom sociala medier” på Whats Up, en utbildningsdag för bibliotekarier som Länsbiblioteket Västmanland hade fixat. Och det var mycket trevligt.


Flera bibliotek idag använder sociala medier bl a så bloggar de eller så har de en sida på facebook. En del twittrar också. Och det är bra att biblioteken hittar ut i bruset. Nu är det inte så enkelt att bara börja blogga, facebooka eller twittra för bibliotekets räkning eftersom privatbloggande och arbetsbloggande är två olika saker. Om ett bibliotek startar en blogg, facebook eller börja twittra så är det för att förmedela bilden av just det biblioteket, att hitta ut bland nya besökare och låntagare. Och för att få fler att läsa. Men det finns ingenting som säger att det inte kan vara personligt fast med en proffsig touch. Dessutom så är det bra att utarbeta en strategi om hur man vill profilera sig på nätet.

Vi pratade om hur man kan blogga och att b la temabloggar är ett kul grepp. Om någon har ett extra intresse för skräck, varför inte fixa en bibliotekstemablogg om skräcklitteratur? Eller om Anglofillitteratur? Det finns hur många roliga idéer som helst när det gäller bokbloggande, för att göra den intressant, lärorik, kul och proffsig. På samma gång.

Och som sagt, det gäller att hitta läsare och att behålla dem. För biblioteken så gäller det att hitta lokala läsare för att öka besökandet och utlåningen av böcker. Om du har en facebooksida för ditt bibliotek eller en blogg, så finns det många bra sätt att få den att synas i bruset av alla bloggar som finns. Ett är att göra den intressant och att uppdatera frekvent. Gärna (minst) ett inlägg om dagen. Därför kan det vara bra att vara flera på en blogg. Det gäller även att pinga bloggen och lista sig på flera olika ställen. De jag rekommenderar, till en början, är bloggportalen.se och bokbloggar.nu.

Det blev många bra diskussioner och mycket input på mitt föredrag. Och det är bra att biblioteken börjar att profilera sig mer och proffsigt ute på webben. Och det handlar inte bara om att ha en webbsida med trist text på, utan att ha en levande sida som uppdateras ofta och som blir intressant för kunden. Och då är till exempel en tvåvägskommunikation viktigt. Jag tycker till och med att det är just det viktigaste med att synas på webben för företag, att de tar vara på sina läsare och för en rolig och intressant dialog med dem. För att själva utvecklas och för att locka fler läsare till biblioteken. Och för att leva längre. Det är just det biblioteken behöver idag.

Jag har även skrivit det här inlägget i min företagsblogg.

Hur kan sociala medier få oss att läsa mer?

Kan sociala medier få oss att läsa mer? Det är nog den stora frågan.

På onsdag ska jag föreläsa på Västerås stadsbibliotek under rubriken ”Hur kan sociala medier få oss att läsa mer?”. Och hur är viktigt att använda, inte att sociala medier kan få oss att läsa mer. För drivs ni bara av att det är så, att sociala medier är som att trolla och hokus pokus, när ni har startat er blogg eller facebooksida för ert bibliotek, så blir det svårt. Det är inte så enkelt.

Det bör finnas en plan, en strategi för biblioteken om hur de har tänkt sig att använda bloggar, facebook och twitter för att få fler att låna böcker eller komma till bibloteket. Det krävs en helt ny kunddialog. Och hur kan de göra? Jag tror helt och fullt på att sociala medier är ett fungerande sätt att få fler att låna och upptäcka de lokala biblioteken, så länge det finns ett tänk bakom det. En välplanerad strategi.

På onsdag kommer jag under mitt föredrag att gå igenom hur bibliotek kan använda bloggar, facebook, twitter eller sin webb för att nå fler och för att få fler att gå till biblioteket. Nu tycker jag inte att de ska använda alla plattformer på en gång, utan att de bör bestämma sig för vilket eller vilka som passar dem bäst. Och sen bestämma vilken som ska vara ansvarig för det. Lägg sen upp en plan, hur ofta ska vi skriva? Om vad? boktips? Kanske bjuda in till bokcirkel på bloggen som sen inkluderar en träff på biblioteket med författaren? Något som också är viktigt är att tänka på hur ofta ni uppdaterar er blogg eller facebooksida. Det måste ske kontiunerligt. Alltid vara aktuell tycker jag bör vara ett motto om man ska upprätthålla någon slags kommunikation med kunder/lånare.

Under föredraget kommer jag att gå igenom hur bibliotek kan använda facebook och/eller bloggar kombinerat med IRL – träffar för att öka intresset för böcker och biblioteket. För det finns möjligheter om det finns kunskaper.

ag håller föreläsningar i ämnet, samt utbildningar i hur vi kan använda facebook, webben eller bloggar för att få fler att läsa eller upptäcka ert bibliotek. Hör gärna av er för mer information och frågor info@karinmeberg.se

Även skrivit detta inlägg på min företagsblogg.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, bloggar, facebook, bibliotek, föredrag, sociala medier

överbefolkade förskolor är en fara för barnen.

I Tullinge där jag bor så flyttar det in nya barnfamiljer hela tiden. Det har orsakat att dagisbyggen har kommit i otakt. Alltså, det byggs alltför lite och förskoleklasserna är enorma. Dessutom så finns det inte utbildade förskolelärare så att det räcker. En av de få som fanns på min sons dagis blev överflyttad till skolan, dessutom. Inte något jag gillade, kan jag erkänna.

Nu tycker jag att det är mer alarmerande med de stora barngrupperna och det är mycket märkbart så fort en barnskötare är sjuk. Då blir det blir oftast kaos i barngrupperna och när min son gick i småbarnsgruppen så kunde det betyda att de inte kom ut på flera dagar. Allt för att det är jobbigt att klä på alla småbarn, samt att det är lite vanskligt att vara för få¨vuxna när det är så många små. Ska det vara så och varför är det så?

Nu går min son i den äldre barngruppen och de kommer ut varje dag, men han har lyckats rymma utan att någon vuxen har märkt det. Bara det visar att något är fel. Och det största problemet är att det är så många barn, men också så få vuxna. Samtidigt så måste det finnas en större översyn av skolgården samt ett bättre samspel mellan lärarna. Eftersom vissa inte hade en aning om att min son hade varit utanför grindarna. Och mitt på vägen dessutom.

Det är alamerande att kommunen inte planerar förskolebyggen i samma takt som de planerar inflyttning av nya barnfamiljer. Det är även alamerande när de inte ställer krav på att fler bör vara utbildade förskolelärare. Just nu byggs det en till förskola i vår närhet och det är bra. Men tyvärr, så har det varit överfullt i Tullinges förskolor ett längre tag. Och jag är  mycket medveten om att det ser ut så här lite överallt i Stockholms området, att kommunerna inte hänger med i samma takt som barngrupperna ökar. Men någon vettig planering måste det väl finnas?  Det är ändå våra barn det handlar om och deras säkerhet.

snökaoshelvetet

Ni har väl hört talas om snö? idag föll det mängder över oss här i Stockholm och hela stan blev helt paralyserad. Ni vet snö? sånt vi tydligen aldrig har här. Utan blir blir långsnäsade och förvånade när den väl kommer. Snöhelvetet. Ok, om jag har sportlov och är i Alperna, så är det inget fel på snö. Men i min vardag så funkar det inte alls. Karin hjärtar snöidetvanligalivet lika med not.

Själv kom jag inte till jobbet. Ingen buss gick och det var dessutom inte plogat någonstans så det gick inte att gå till tåget. Nej., jag fick vackert sitta hemma. Tyst och sådär normal. Ni vet,..jag bara gnäller om jävelskapet för mina vänner och sitter vackert med sked i mun som jag har blivit serverad (ett karin ordspråk som betyder att jag finner mig i situationen till ytan men under så är jag skitförbannad) MEN jag passar mig för att visa det för folk eftersom de kan tro att jag ärtokig. Och det är ingen som vill vara det, frivilligt .Tokig alltså.

Och där jag bor, i Botkyrka kommun, där plogar de vägarna lite som de vill. Typ aldrig. Vår väg som är en allmän väg har blivit plogad ca 3 gånger den här vintern. Och tillslut (jag är ju NORMAL!) så finner man sig i den där jävla situationen och plumsar i 4 dm snö med den LILLA hunden som bara svanstippen syns på. Men jag svär, muttrar och spottar. Tyst.  Inne i mig. Hunden, ja hon tycker att det är skitkul med snön trots att hon antagligen skulle dö stora snödrunknigsdöden om jag inte hade koll på henne.

Själv så anar jag att mitt blodtryck är på väg upp, för jag IRRITERAR mig på den här vintern. Fast i smyg och tyst medans jag skottar bort snön från vägen som kommunen borde ploga.

Halleluja för lyx!

Liseberg från 19e våningen

Idag har jag tagit mig till Göteborg för att prata bokmässa samt för att träffa andra bokbloggare. Jag tåg mjölktåget för att jag gillar att tuffa fram istället för att sitta på X2000 och spy. Nu sov jag faktiskt hela vägen. Och jag är ingen snygg syn när jag ligger där med öppen mun, dreglandes som en bebis. Men skönt var det och utvilad är jag nu.

Och så bor jag på Gothia Towers på 19e våningen, i en svit. Och när jag ser ut genom fönstret så är det hela Liseberg jag ser. Snyggt. Dessutom så ska jag äta frukost på Heaven 23 imorgon. Högst upp på Gothia Towers. Inte helt fel.

Först mingel och middag med andra bokbloggare och de som arbetar med bokmässa.

chiao!

Melodifestivalen!

Idag börjar Melodifestivalen. Jag drivs av en hatkärlek till hela spektaklet. Det är det här med invanda saker och att melodifestivalen är början på våren. En ljusning. Och så kan jag inget annat än älska all denna smaklöshet både när det gäller artister, kläder och musiken. Men där slår ju de gamla öststaterna oss med hästlängder. Också. De har liksom förstått hela poängen med melodifestivalen, det ska  vara som att jämföra fjäderskrud. Ju fluffigare, mer färgglad och blank den är, ju mer syns man. Underbart!

Så ikväll är det helkväll framför tvn med ett glas rött i näven och fjäderboan runt halsen.

Kräkhelvetet

Och så är man där. Mitt i kräkhelvetet. Just då man trodde att familjen unsluppit. Just då, två dagar innan jag ska åka till Göteborg, får lilleman kräksjukan. Och han kräks ner hela vår kemtvättssoffa. Life is wonderful and this is småbarnsliv.

Nu kramar jag och pussar(!) på liten ynglig sak i soffan. Hej hopp och imorgon är det säkert min tur. Trots att jag spritar händer och ansikte.

Och dessutom så snöar det. Igen. Living hell.

en nystartad företagares förbannelse - Telefonförsäljarna.

Jag har precis startat upp mitt företag. Och det är en djungel där ute. Jag gör allt som jag ska göra, bokar möten på Nyföretagarcentrum, går på starta eget kurser, har möten med skatteverket och har skaffat enkla firman på SEB samt en revisor. Så lång är allt bra. Mycket att göra, men bra.

Då,.. så fort jag har registrerat min firma, då ringer det. Hela tiden. Inte visste jag att det var en sådan enorm marknad runt egenföretagandet. Igår ringde en nisse från företagsrådgivningen. Och medan han pratade på i luren om HUR bra de var, så googlade jag dem eftersom jag någonstans i bakhuvudet hade hört att sånt ska man inte gå på. Och det här hittade jag. Nu hade jag inte tänkt säga ja, eftersom jag redan har allt  jag behöver och klarar mig fint. Juridisk hjälp skaffar jag den dag jag behöver det. Men hur många finns det inte där ute som lurar nya egenföretagare. Det är lätt att bli lurad eftersom det är hur mycket som helst att tänka på. Och allt är så nytt och du står där ensam.

Nu kan det vara svårt för många att hantera telefonförsäljare eftersom de är rätt så påträngade. Och innan du hinner blinka så har du oftast sagt ja till något som du inte ens har behov av. Jag har inga problem med att säga nej. Ett knep är att inte ens lyssna på dem. Säg till på direkten och ta över telefonsamtalet. Så att De inte får en syl i vädret.

Så tack och hej, leverpastej. Ok, det sa jag inte utan - Tack, men nej tack. Jag klarar mig alldeles utmärkt utan er hjälp. Hejdå. Och aldrig på återseende.

Ett knep från mig till er.

Barnfattigdomen i Sverige ökar - något att skämmas över.

Barnfattigdomen brer mer och mer  i Sverige. Och det är första gången på 10 år som den ökar. Enligt Rädda barnen är det här ett brott mot barnkonventionen och de anser att Sverige inte tar problemet på allvar. Min första reaktion är att det här är ett misslyckande. En sittande regering kan inte ha lyckats med sin politik när många barn i vårt land blir fattigare. Eller hur?

Nu tycker jag att den ökande barnfattigdomen i Sverige är något alla partier måste ta tag i. Och göra något gemensamt av saken. Vad kan vi göra för att alla barn i Sverige ska få en sån bra start på sitt liv som möjligt? Och vad kan vi göra för att alla barn ska känna lika värde, oavsett livssituation?

Och det är inte bara så att barnfattigdomen ökar, för att det är en borgerlig regering. Den ökade även under senaste socialdemokratiska styret. Men nu ökar den mer och brer ut sig snabbare. Och det är barn till ensamstående som drabbas. Vi kan ta det här med underhållsbidraget som inte har ökat mer än 100 kronor  på 12 år. Vad får du för en hundring idag?

Det är inte värdigt ett land som Sverige att barn ska behöva leva på fattigdomsgränsen. Det är inte värdigt ett land som Sverige att familjer måste söka hjälp hos frälsningsarmén eller privata välgörenhetsorganisationer för att få livet att gå runt.

Peter Andersson anser att barnfattigdomen bör stå högre på socialdemokraternas uppgiftlista.

Veronica Palm har också skrivit om barnfattigdomen