Läser en rätt så tråkig artikel i SvD och kan inte låta bli att lägga mig i. Och det handlar om tonläget på b la facebook. Nu är folk, tydligen för snälla. Och de gillar för mycket. Trist tydligen.
Och vad Sofia Mirjamsdotter menar med att hon är kräks på Medelålderskvinnor som sänder "styrkekramar" till varandra via nätet, fattar inte jag. Sen säger hon att det var så fantastiskt på Sweden social web camp, som en egen värld tydligen. Varför? är det så fantastiskt att tälta? Alltid det där, kom in i gruppen, bli en av oss. Men egentligen inte. Du ska inte vara medelålders kvinna som sänder styrkekramar. Då kräks någon på dig.
Jag hade hellre sett en vettig artikel om det aggressiva tonläget mellan ungdomar på olika nätforum som b la facebook. Hur ska vi arbeta med det? Med nätmobbingen som faktiskt förstör liv. Med det vill jag säga att man kanske ska engagera sig i något viktigt när man ändå håller på med sociala medier istället för att reta sig på medelålders kvinnor som vill stötta varandra. Eller att skriva artiklar om att kramkalas på nätet är jobbiga. Jag tycker att det är oerhört jobbig när någon man älskar och bryr sig om blir söndermobbad på nätet eftersom det tydligen är populärt med rå ton och tuffa tag i vissa nätforum. Det är också jobbigt när många föräldrar inte har en aning om vad deras barn sysslar med på nätet. Många vet inte ens att deras barn mobbar på nätet eller att de är utsatta själva. Men jobbigast är att vuxna också beter sig illa. Bara för att det ska vara så. Elakast vinner. Vad är det för jävla sätt?
